Förvirring

Vad ska man bli när man blir stor? Var ska vi bo? Var är vårt tält? Kan man laga mat på en tablett?

Just nu känns det som vi lever i förvirringens tid. Har vi barnen den här veckan? Skulle vi resa nåt nästa vecka? När kan vi köra långpass? Kan vi inte bara komma tillbaka till vardagen och efter-semester-tider och inte ha nåt stort fjälläventyr som står för dörren?

Bildreportage från #1milvartredjetimme

Att springa 1 mil var tredje timme under ett dygn är en tuff utmaning, men det är också extremt bra uthållighetsträning, roligt och socialt. När vi sprang den 15:e juni fylldes vi av energi från alla som deltog på ett eller annat sätt via Facebook eller Twitter. En annan bra sak när man tränar ultralöpning är att det inte behöver gå så fort - och då kan man passa på att ta lite bilder eller filma också… Håll till godo!

Vårt hemliga vapen

Vi söker en speciell stämning i vår löpning. Den som gör att man längtar ut. Den som gör att man kan se tillbaka på vissa pass med eufori. Den då stegen flyter fram i jämn fart över jorden. Pace on Earth.

Den här stämningen handlar såklart om mycket mer än bara löpning, det är en harmoni med livet. Och att jaga efter den är egentligen lönlöst.

Magi på Söder

I lördags var en magisk dag. Det händer något med kroppen när man springer. Det händer något när man springer tillsammans. Och när man springer långt tillsammans, då händer det något med själen. Tydligen har man i studier kommit fram till att i par där båda springer maraton så är skilsmässorisken mycket lägre än genomsnittet, medan för par där bara en springer maraton så är risken mycket högre…

Beroende av lite till

En fråga man ofta får när man tränar mycket är "Hur mycket springer du? Ungefär? Hur många mil blir det i veckan?"Jag har aldrig tidigare haft ett bra svar på det.För hur mycket springer jag? Kanske 3 mil i veckan, nä det är för lite, ibland är det ju 4 mil på en helg. Och ibland 10 mil på en vecka, men vissa veckor bara 2. Eller ännu mindre. Vad vet jag?

Northug-intervaller...

Jävligt tuff pulsbaserad träning!

Senaste dagarna har jag känt ett behov av att maxa, ni vet när man verkligen tar ut sig och måste fokusera fullt på träningen för att orka. Tanken var därför att springa fort ikväll, men jag var samtidigt sugen på att testa de där Northug-intervallerna som Johnny pratat om. Tydligen är de så jobbiga att man nästan kräks, vilket kändes som att det skulle passa perfekt.