Det här med energi för långa ultralopp. Det är ju en djungel. Eller är det verkligen det?
I helgen är det dags för min första riktigt långa ultrautmaning, ett 24-timmarslöppass i Göteborg — Pace on Earth Invitational. Faktum är att jag tidigare “bara” har sprungit distanser upp till 100 km (alltså 100 km en gång på Kullamannen 100 miles 2017, DNF) och egentligen mest bara lopp mellan 50-80 kilometer. Nu ska jag alltså springa i 24 timmar. Hur det ska gå rent fysiskt kräver nog ett helt separat blogginlägg, och mitt främsta fokus just nu är min energiplan inför helgen. För springa kan jag ju. Jag behöver bara springa lite längre än vad jag brukar… Men energi däremot, det är en helt annan femma.
Under tidigare lopp har jag kört på strategin “ta med allt som är gott och hoppas att det funkar.” Och gissa vad — det har alltid funkat! Men då får man också komma ihåg att de flesta av mina lopp pågått i max tio timmar. Och på tio timmar är väl risken för att man får omfattande magproblem betydligt mindre än vid ett 100-miles bergslopp eller liknande…
Mitt andra lopp i ultrakarriären, Black River Run 50 miles i september 2014. 20 år gammal.
Mitt livs första och enda DNF, Kullamannen 100 miles i november 2017. Åt lasagne i depån vid Mölle, det var varmt och skönt och strax därefter var det över för min del…
Och vad är det som “alltid” har funkat då? En kombination av sportdryck, cola, kaffe, vatten, gels, bloks, bars, bananpannkakor, pizzabitar, salta chips, saltlakrits, risbollar med salt, banan och kanelbullar. Jag har oftast blandat allt hejvilt beroende på vad jag känt mig sugen på och hur hungrig jag varit.
Jag ska faktiskt erkänna att siffror är bland det tråkigaste jag vet, och jag har aldrig ens gett en tanke åt hur många kalorier eller kolhydrater jag bör få i mig per timme. Det har varit helt ointressant för mig, och för det mesta har det gått bra ändå. Men jag förstår också vikten av att ha en någorlunda strategisk energiplan när man springer längre distanser, så därför har jag bestämt mig för att försöka sätta mig in i det hela åtminstone litegrann.
Nyligen fick jag följande rekommendation av Johnny: få i mig ca 60 g kolhydrater och 250 kcal/timme. Detta skulle kunna motsvara typ en gel inkl. ca 500 ml sportdryck varje timma. Så då har jag åtminstone en bra grund att utgå ifrån.
Häromdagen kastade jag även ut frågan om energiplanering för 24-timmars i Facebookgruppen Ultralöpning i Sverige för att se hur andra har gjort. Jag fick massor av kommentarer med olika svar och blev nästan ännu mer förvirrad än vad jag varit innan.
En glad finisher! Aros Marathon 50 km Uppsala-Enköping, maj 2018 (?).
Bland svaren kunde jag i alla fall luska ut att det verkar finnas framför allt fyra populära strategier vad gäller energiplanering för denna typen av lopp:
1) Sportdryck och gels for life
Alltså bara livnära mig på sportdryck och gels i 24 timmar. Det låter ju helt galet — vem har ens en sån stålmage?! Inte jag i alla fall. Så därför går den här strategin bort för mig.
2) Clean eating
Fokusera på att bara få i mig “riktig” och “ren” mat under hela loppets gång. Alltså inget raffinerat socker, vitt mjöl och så vidare… Jag tänker mig att en sån energiplan för mig skulle kunna bestå av massor av frukt, Hümagel (det får väl ändå räknas som clean?), vatten, nötter osv… Räknas sportdryck?
En otroligt god chokladkaka gjord på rismjöl. Kanske det vore nåt att mumsa på i helgen?
3) Godisråttan
Göra precis tvärtom som ovan, dvs leva på godis och annat raffinerat socker i 24 timmar! Jag är inget stort fan av godis, men mina go-tos skulle nog i så fall vara tuttifrutti blandat med lakrits-Rollos och nån saltlakrits, choklad med havssalt… Och så skulle jag dricka cola och fläderblomssalt med en extra nypa salt i. Frågan är om jag då måste hålla godisätandet och därmed sockernivån på en konstant nivå för att inte få en rejäl dipp helt plötsligt?
4) Gott och blandat
Hör och häpna — det finns en metod som kombinerar ALLA dessa strategier ovan! Vi kan kalla den gott och blandat. Experimentera-tills-jag-stupar. Detta måste väl ändå vara den metoden som de flesta använder sig av? Lite sportdryck och gels blandat med “riktig” mat och godis. Enda skillnaden är att proportionerna inte ser likadan ut för alla.
Påfyllning av energi (Earth Bite) vid Trollsjön, juli 2019. Här kan du köpa Earth Bite i vår webshop!
Summa kardemumma
Det jag kommer att säga nu är väl kanske ingen fantastisk uppenbarelse precis, men jag tror faktiskt att jag kommer köra på gott och blandat-metoden. Köpa allt som jag annars brukar äta under lopp och kombinera det med några wild cards. För faktum är att jag inte har något annat val än att experimentera — hur jag än gör med energiplanen så kommer det att vara en ny erfarenhet och en ny lärdom eftersom jag aldrig sprungit 24-timmars tidigare. Det får helt enkelt brista eller bära. Vem vet, om det visar sig att jag tycker det är trevligt att springa runt, runt på en 1-kilometersbana i 24 timmar så kan jag använda mig av dessa lärdomar under nästa utmaning, förfina min energimetod och så småningom göra den helt perfekt.
Eller vänta, finns det ens något som heter den perfekta energimetoden? Jag tänker mig att det lär ju finnas så mycket annat som påverkar slutresultatet såsom dagsform, magens mående, sömnbehov, väder, uttråkan och så vidare…
Oavsett vad som än händer i helgen väljer jag gå in med mottot att ett misslyckande inte står på kartan — det vill säga att oavsett vad som händer, om magen kraschar totalt eller jag flyger fram som en superwoman hela vägen, så kommer det att vara en lärdom inför framtida lopp och utmaningar. Och att åka hem med nya lärdomar är ju kanske den allra största vinsten.