Det är något märkligt med det här loppet. Ehunmilak 100, 168 km och 11 000 positiva höjdmeter. På fredag kväll kl 18:00 är det dags. Tidigare har det känts som om jag ska springa ett nytt UTMB. Nu känns det som något helt annat. Det här känns som mitt lopp.

Formen

Jag känner mig i bättre form än någonsin. Både fysiskt och psykiskt. Häromdagen sprang jag lite i Hammarbybacken. Gjorde knappt 400 höjdmeter och tog det väldigt lugnt, men sprang några snabba utförslöpor. Och minsann — förra året vid samma tid satte jag ett rekord på ett av Strava-segmenten utför, “Hammarbybacken Trysil” och sprang då på 1:37. Nu sprang jag samma segment men kom liksom på halvvägs att jag skulle försöka springa superfort och kom ner med massor av kraft kvar och var förvånad över hur lätt det kändes. Och mycket riktigt hade jag sprungit den 1 sekund snabbare än förra året (nu på 1:36), men med mycket mindre ansträngning.

Hammarbybacken Trysil — kom igen tjejer, slå det här rekordet nu!

Pre-race-bubblan

Mentalt har jag gått in i en pre-race-bubbla. Jag orkar inte hänga på sociala medier trots att det händer stora och spännande saker just nu (igår tog Johan Steene VM-silver, nytt svenskt och nordiskt rekord med 266,515 km i 24-timmarslöpning i Belfast och Fotrally avgjordes imorse med Richard Andersson som vinnare (81 h) före Agne Truss. Men jag vill bara grotta ner mig i min Road Book till EHM (superbra information, absolut i UTMB-klass trots att EHM är ett så pass litet lopp), titta på väderprognoser och packa godis i små påsar och räkna BCAA-tabletter.

Jag tänker göra om mina etapp-kort. Mest för att banprofilen jag ritat ut baserade sig på den “ihoptryckta” och förenklade banprofilen där alla berg blir till branta stup och i Road Book har jag fått nu fått en mer detaljerad banprofil där stupen mer ut som vanliga backar och det ser inte alls lika läskigt ut. Och så lite läskiga saker som möjligt, tänker jag. Alltså ska jag rita om korten, och också lägga till altitud för check-pointsen. Det kommer vara ett bra sätt att veta hur långt det är kvar upp till toppen.

Samma etapp fast lite mer utdragen — klart mindre läskigt!

Vädret

Väderprognosen hinner säkert ändra sig ett par gånger till, men oavsett så är det ett blött och regnigt område

Just nu känns det mest spännande om det kommer att regna hela loppet. Prognosen säger inte att det kommer regna exakt hela tiden, men nog kommer det att vara blött. Efter vad jag har hört så är terrängen inte den typiska spanska torra och steniga, utan “plenty of mud”. Ett tag funderade jag på om jag skulle ta en kraftigare regnjacka än min Inov-8 UltraShell, men det lutar nog åt att jag tar med den i väskan, men springer i min supertunna vindjacka (Craft Focus Hood Jacket, den som är moddad till att vara utan “hood”) och räknar med att bli blöt. Kanske att jag borde ta med en extra tröja också som kan fungera som torrt förstärkningsplagg. Det kommer att vara varmt, så blöt blir man inifrån oavsett. Men extra shea-butter (att smörja in sig med för att motverka skav) är säkert på sin plats. När det regnar får jag mycket mer skav än annars.

Skor då?!

Efter att ha rådfrågat Inov-8 Sverige om vilka skor som borde vara bäst för det här loppet så har jag testat Inov-8 X-Claw 275. Egentligen har X-Claw lite för mycket drop för min smak (8 mm), men när man springer i princip bara upp och ner så gör det inte lika mycket som när man springer platt — fotisättningen blir ändå annorlunda. Ni som har testat Arctic Claw kommer att känna igen er, den här skon känns likadan, bara utan ståldubbar.

Norge

För någon vecka sen var vi i Norge för att reka de sista detaljerna inför vårt Sea-to-Sky Camp Sunnmore (29 jul-4 aug) och här kunde jag testa X-Claw 275 i rätt miljö. Det regnade, marken var konstant blöt och det var “plenty of mud” blandat med hala stenar. Här kom skorna verkligen till sin rätt! Medan mina andra två skofavoriter RaceUltra270 eller TrailTalon250 mer hade halkat omkring i leran så hade X-Claw riktigt bra grepp! Mönstret i sulan är också mycket grövre med högre gummidobbar som fäster bra i gegga. Men jag bör nog ta med något extra par Injinji-strumpor i ryggsäcken (trail-modellen med högt skaft och ullblandning) att byta med när fötterna känns för uppblötta...

Utsikt från Saksa, en av topparna vi kommer att besöka under SSCS 2017

Förutom att jag fick ihop två dagar med mycket höjdmeter så fick jag också grymt bra träning i att springa utför på branta, tekniska och superleriga stigar. Tack Norge!

Följ mig på Ehunmilak 100

Under loppet kommer man kunna följa mig via en GPS-tracker som alla deltagare har med sig. Länk till live-rapportering kommer Johnny att lägga ut på vår Facebook-sida när det är dags (den är inte uppe ännu), men vill man leta själv efter länken så kommer den att gå att hitta någonstans på EHMs hemsida. Johnny kommer förhoppningsvis kunna rapportera en del via våra sociala medier, men man vet aldrig hur uppkopplingen fungerar.

Jag har startnummer 346 och är enda svensk som springer i år, så för första gången tänker jag fästa en svensk flagga på ryggsäcken. Mest för att kunna peka på när de försöker prata baskiska med mig 😃

/Ellen