"Hej, Peter! Jag är på Kanarieöarna men kommer hem lördag kväll. Så jag kan springa på söndag om du vill. Hör av dig, Kram Lollo"
Sådana här SMS muntrar alltid upp. Det enda underliga är såklart att jag inte heter Peter och att jag inte känner Lollo... Men när det här meddelandet plingade till i telefonen på släktmiddagen så livade det absolut upp stämningen. Sällskapet var rörande överens om att springa med Lollo var en alldeles utmärkt idé. Men trots att jag lämnade en tydlig öppning för gemensamt löppass i mitt svar så rann konversationen underligt nog ut i sanden...
Det var inte förrän några dagar senare som min hjärna började lägga ihop 1 och 1.
Nappa på en Facebook-fråga för trevligt löpsällskap!
Den här helgen blev Ellens och min första lediga helg efter jul- och nyårsstöket. Barnen har haft lov, det har varit udda bytesdagar med ex:en, släkt som kommer hit och vi som åker dit. Nu var det äntligen dags för en stund för oss själva, inga fler släktmiddagar i sikte. Självklart funderade vi genast på vilken typ av löpning vi skulle göra och må bäst av, men ett lugnt långt långpass skulle det bli. Lördagens årets-första-långpass-event passade inte i schemat, men en kompis hade föreslagit ett långpass på Sörmlandsleden på söndagen och bjudit in alla sina löpningsrelaterade Facebook-vänner. Vi hade inte träffats på ett par år men då var det väl hög tid nu. Och det behöver verkligen inte vara svårare än så. Ge sig ut i naturen och dra med sig några kompisar, Peters inbjudan var genialisk i sin enkelhet.
Sedan var det lätt att göra det komplicerat igen. Snön föll och att springa på Sörmlandsleden var egentligen inte att tänka på, det hade blivit en väldigt intressant snölufs i så fall. Vi var på väg att ge upp den gemensamma idén och kanske satsa på en löpbandsdag istället. Men inbjudna Louise var också inne på enkla lösningar, vi skulle helt enkelt ses hemma hos henne, springa en runda på cykelvägar och spana in vilka stigar som eventuellt var löpbara.
Väldigt skönt och befriande att bara ge sig ut på en runda utan några som helst krav på vare sig längd, tempo, eller ens vacker natur. Bara människor som rör sig tillsammans.
Självklart med så mycket fikapauser som möjligt.
Fast precis innan passet förstod jag alltså till slut. Louise, "Lollo", var helt enkelt en av dem som var inbjudna via Facebook, och på något märkligt sätt i teknikens ålder så fick Lollo förslag på telefonnummer då hon skulle svara Peter om eventuellt deltagande från sin wifi-uppkoppling på Kanarieholmarna. Lite märkligt att mitt nummer kom upp i sammanhanget, men det fanns i alla fall en koppling som inte var superkomplicerad att förstå.
Löppasset var i vilket fall härligt. 3 timmar med både cykelvägar, löpbara och icke löpbara stigar och lite obligatorisk felspringning. Men det skönaste var kanske påminnelsen om att det inte behöver vara så krångligt.
Släng ut en fråga om löpsällskap på Facebook bara. Eller messa slumpvis vald person och testa om du får napp. Det finns alltid nån som vill springa.
/Johnny