Missa inte GUIDE: ATT TÄNKA PÅ NÄR DU KÖPER STAVAR, guiden finns längre ner i inlägget!
Löpning med stavar har känts som ett avigt koncept för mig. Min bakgrund i ultralöpningssammanhang har hela tiden handlat om att renodla löpningen, ta bort så mycket variabler som möjligt och bara kunna fokusera på ett steg i taget, springa, springa, springa – gärna dagar i sträck. Att då föra in extra utrustning, såsom stavar, har känts fel på alla möjliga sätt.
Som för många andra så går mina tankar osökt till pensionärer och stavgång. På ett sätt har jag full förståelse för den träningsformen när det gäller att aktivera stora delar av kroppen och få till en lagom fettförbrännande aktivitet. Sedan har jag för många år sedan flirtat lite med tankar på längdåkning, och då fanns det ett tydligt syfte att träna med stavar även på sommarhalvåret. Älghufs "uppför backar med skidstavarna" var golden standard i träningsfilosofin.
Mathias Fredriksson visar klassisk barmarksträning för att lägga grund för skidåkningen. Stavgång heter tydligen "skidgång", och det är inte direkt ett löpsteg med stavar, syftet är istället att få det så skidlikt som möjligt, det är då det blir "hufs".
Men nu handlar det inte om stavar i samband med skidåkning, utan i samband med löpning. Inte för träning för något annat utan för att det behövs, för att den mänskliga möjligheten att ta sig fram i bergsterräng förbättras om man använder stavar. Det är därför många ultra-trail bergslopp som tex UTMB rekommenderar att man använder stavar, de bedömer att det blir både tryggare och lättare. Fast det finns naturligtvis ultralopp där gåstavar är förbjudna också, och hos en stark gruppering i så kallat hardcore-löparsammanhang finns tankesättet att det inte är äkta löpning. #nopoles är en populär hashtag i sammanhanget (bland annat är Ellen väldigt förtjust i konceptet att springa utan stavar).
Dragon's Back Race hör till det tuffaste man kan göra. Ett 5 dagars bergslopp som sträcker sig över 315 km och 15500 höjdmeter. Robin Johansson klarade det! Utan stavar. #nopoles
Själv har jag då hört lite till det senare lägret, eller, ja, jag är inte direkt hardcore i bergslöpning, men hur som helst har det känts bäst att tackla UTMB-utmaningen utan vandringsstavar. Alltså mer ett beslut baserat på känsla än på ett rationellt resonemang. För när 99% av elitfältet använder stavar och arrangören rekommenderar det, verkar det mest korkat att försöka vara motvals.
Sen kom det här med tåbekymret som gjort att jag inte tränat någon löpning på drygt 3 månader, än mindre någon löpning upp och ner från berg. Ellen har ibland beskrivit sina medlöpares användning av gåstavar som att de använder dem som kryckor, speciellt i nedförsbackar. Och hur jobbigt det än är att erkänna det så är det antagligen just "kryckor" jag kommer att behöva under UTMB och särskilt i nedförsbackarna. Min obefintliga träning kommer kräva att jag tar till all hjälp som jag kan få.
Jag ville prata med någon som var bra på det här med stavar, någon som använt stavar i skarpt läge och kunde förklara varför det är bra och vad som gäller. Någon som gillar stavar (annars är det ju inte mycket mening). Så jag ringde Henke.
Henrik Westling är uppvuxen med stavar. Han bor och verkar i Östersund och har en stabil bakgrund i all form av skidåkning. Numera roar han sig med att bestiga alla 178 toppar i Jämtland och Härjedalen, springa olika fjällmaror och åka till Korsika och springa GR20. Han kan helt enkelt det här med stavar och berg.
”Det är helt enkelt smartare att fördela arbetet” säger Henke. "Ett kilo mindre tryck på benen kan göra att de håller ihop längre”. Exakt det som jag behöver inför UTMB, speciellt nu när mina ben inte alls är tränade för den belastning som 10 000 höjdmeter kommer innebära. Nedförsbackarna kommer kräva sina offer.
Gåstavar var även för Henrik från början förknippat med någon slags pensionärspromenad. Men han började använda stavar på barmark för att det var bra träning inför skidsäsongen. Sen märkte han att han helt enkelt var starkare uppför med stavar, även med löparskor på fötterna.
”Ju vertikalare det är, desto mer nytta har du av stavarna, både uppför och nerför”. Jag fastnar lätt lite i frågeställningar kring vad som är vertikalt och för vem, vad är löpbart och för vem, men det är egentligen ointressant. Oavsett om du är elitlöpare eller motionär så finns det en gräns för vad som blir för tufft för dig att springa eller för tufft för att hålla ihop i längden. Det är då det är mer effektivt att använda stavar än att grymta om hardcore-löpning. Faktum är ju egentligen att det inte är löpning längre i vilket fall. Så länge du klarar av effektiv löpning behöver du inga stavar, men vem gör det 40 timmar i sträck runt Mont Blanc?
Just den här tanken om vad som är det effektivaste, och därmed snabbaste, sättet att förflytta sig är ändå något som tilltalar mig. För det finns egentligen inget smartare sätt att tackla riktigt branta och tekniska berg. Är det tillräckligt tekniskt kommer man inte fram på annat sätt än till fots och då är det egentligen bara korkat att inte försöka göra det på bästa sätt. Med stavar kan man behålla en mer upprätt position när man går uppför - alternativet är att man trycker ifrån med händerna på knäna/låren och då går mer framåtlutad.
Jag försöker förhöra Henrik om vad jag skall hitta på för träning så här i elfte timmen innan det är dags för elddopet UTMB. Men han konstaterar krasst att man blir bra på det man tränar mycket på. Att träna med stakmaskin tror han inte alls på för löpare. Jag fiskar efter andra tips och trix som kan vara bra att tänka på för den som är nybörjare på att springa med stavar, och förväntar mig ändå lite råd om smarta övningar.
Istället får jag följande guldrekommendationer om att springa med stavar
- Klipp bort handledsremmarna, de gör ingen nytta och du slipper dessutom några gram
- Träna på att fälla ihop och stoppa undan stavarna samt att ta fram dem igen
- Testa olika grepp uppför och nedför
Är det riktigt brant uppför skulle ett par kortare stavar kunna vara att föredra, men nerför är det smart med lite längre. Med ett par bra stavar gjorda för löpning kan det finnas möjlighet att välja ett grepp som passar. Stavar med justerbar längd dömer han ut: ”de förlorar i funktion, styvhet och vikt, och fördelarna är minimala.”
Och nu när det bara är ett par dagar kvar till start så har jag ännu inte tränat ett enda steg med stavar, vare sig uppför eller nedför. Jag kommer ändå satsa på att ta med dem och om de kommer hjälpa mig i slutändan eller inte får vi helt enkelt se.
/Johnny
Guide: att tänka på när du köper stavar
När du ska köpa stavar för löpning finns det ett par saker som är bra att tänka på. Man bör välja stavar av antingen kolfiber (allra lättast men också skörast) eller aluminium (något tyngre, men fortfarande bra vikt och aningen mer hållbara). Att stavarna är hopfällbara är en stor fördel när man springer ultralopp eftersom man då lättare kan packa undan dem och fästa på löparvästen när man inte behöver dem. Väljer du stavar som inte går att fälla ihop behöver du springa med dem i händerna under hela loppet, vilket kan kännas väl jobbigt i onödan. Det finns två typer av ihopfällnings-system, antingen att de viks ihop som formen av ett Z, eller det som kallas för "telescopic", det vill säga att rören åker in i varandra. Vi gillar bäst den ihopvikbara varianten som både är snabbare att vika ihop och fälla ut, och också är säkrare eftersom de olika delarna av staven inte kan råka åka ihop (som är fallet på en "telescopic-stav" om du inte lyckats skruva åt dem ordentligt).
Vilken längd ska man ha på stavarna?
Generellt så kan man tänka att om man främst vill använda stavarnas hjälp i uppförsbackar så kan de vara något kortare, är det i nedförsbackar man vill ha mest hjälp så kan de vara något längre. Det här är framför allt viktigt om man ligger precis på gränsen mellan olika storlekar.
Ett enkelt sätt att ta reda på vilken längd man ska ha på stavarna är att multiplicera sin längd i centimeter med 0.68 och sen runda av till närmaste 5 cm. Ett lite krångligare sätt, men som är mer exakt, är att du föreställer dig att du håller en stav med armbågen i 90 graders vinkel och så mäter du avståndet från golvet till den översta delen av din hand. Tänk på att ha på dig de skor du tänkt springa i, för naturligtvis blir det skillnad om du står barfota när du mäter eller om du har på dig ett par Altra eller Hoka med hög dämpande sula.
Black Diamonds grundregler för kroppslängd vs längd på stavarna:
- Under 154 cm lång; 100 cm långa stavar
- 154 - 171 cm lång; 110 cm långa stavar
- 172 - 182 cm lång; 120 cm långa stavar
- Längre än 183 cm lång; 130 cm långa stavar
Stavar för löpning som vi rekommenderar
- Är du ute efter absolut lägsta vikt så har Mountain King SkyRunner Carbon Trail Blaze Trekking Poles fått väldigt bra omdöme och betyg av flera löpare. Dessa har vi dock inte testat själva. Vikt: 240 gram, per par för 120 cm-stavar.
- Black Diamond’s Distance Carbon Z Trekking Poles har Ellen testat och gillar skarpt (se bilden nedan för länk till recension). Lätta eftersom de är gjorda av kolfiber men å andra sidan känsliga för att brytas. Vikt: 290 gram, per par för 120 cm-stavar.
- Black Diamond's Distance Z Trekking Poles är ett prisvärt och bra alternativ för den som vill ha ett par hållbara och lätta stavar som ofta går att få tag i billigare än systerstaven i kolfiber. De är gjorda av aluminium och bryts därför inte lika lätt som en stav gjord av kolfiber, men aluminium kan däremot böjas. Vikt: 360 gram, per par för 120 cm-stavar.
Ellen sprang med stavar på sitt första UTMB och även om hon älskade produkten i sig (läs recension av just Black Diamond Carbon Z-stavarna här) så föredrar hon att springa utan. Mest för att hon tycker att hon inte behöver stöd utför, där är hon ju grym oavsett, och för att hon ändå inte orkar hålla något högt tempo uppför.
