Jag kan knappast beskriva vad jag fick för resultat av gårdagens ultraintervallmeditation. Det skulle dessutom gå stick i stäv med hela konceptet; No mind, no result, no meditation. Jag tillbringade hursomhelst väldigt mycket tid med mig själv igår. Totalt blev det 5 timmar med mig själv, sittandes tyst på en pinnstol. Det kanske inte är som att springa i 24 timmar, men en speciell upplevelse i alla fall. När jag gjorde något liknande i höstas var känslan euforisk. Riktigt så blev det inte den här gången. Visst, det uppstod faktiskt ett tillstånd av klarhet i huvudet, men livet igår pågick väldigt mycket parallellt med mina meditationsförsök, och jag hade svårt att hantera det rent fokus-mässigt.
Men är faktiskt stolt över att jag genomförde alla sittningar som planerat. Konsten i Finland den 22-23 februari kommer vara att inte sluta. Det tränade jag mycket på igår. Hade bokstavligt talat panik vid några tillfällen. I den bästa av världar kan man sitta lugn och vara medveten om paniken som pågår i hjärnan - utan låta den påverka. Så var det inte för mig igår. Den påverkade. Men jag satt kvar.
På lördag tänker jag börja springa klockan 10. Och sen fortsätta. Jag vet att det inte kommer vara lätt hela tiden, men jag är jävligt bra på att inte sluta.
Pace and out,
/Johnny