Uppstigning 01.10. Start 02.00. Tillbaka nere vid bilen vid 21.00. En enkel matematisk uträkning ger resultatet 19 timmar i rörelse med 1300 höjdmeter uppför och 2700 m nedför. Och som grädden på moset - 3.5 h och 1500 höjdmeter uppför till bergshyttan dagen innan!
Att vara igång 19 timmar är en lång tid, även för många ultralöpare. Men vad ni inte ser i den här uträkningen är att jag på dessa dryga 19 timmar ”bara” genomförde en distans på ungefär 14 km. Det är ett snitt-tempo på 1 timme och 24 minuter per kilometer! 😂
Å andra sidan finns det många faktorer som påverkar farten när man klättrar i bergen… Framför allt höjden — och är man inte tillräckligt acklimatiserad (vilket vi inte var…) så blir kroppen ganska mycket slöare. Klättringen i sig tar också bra mycket längre tid än att springa.
Så igår, när vi redan varit igång i mååånga timmar och jag fick en mental dipp så slog det mig plötsligt - att det här med bergsklättring ju typ är den ultimata ”time on feet”-träningen! Det går inte fort och klockan visar inte många kilometrar, men man är ofta ute galet länge och rör sig för det mesta i ett zon 1-tempo. Och efteråt känns det GARANTERAT som att man sprungit en ultradistans!
Kanske borde vi införa bergsklättring i träningsschemat för 10 månader mot 10 mil? 🧐 Säg inget till @weselle och @hallneby bara… 😇
/Jënni