Är du redo att möta dig själv? Är du redo för ultra? I livet, idrotten och inte minst i ultralöpningen är det mycket som hänger på den mentala inställningen. Och när februari mest handlar om mörker, slask, kyla och sjuka barn så tyckte vi att det var en perfekt tid att träna på att ge sig själv mer mental styrka. Därför drog vi igång facebook-evenemanget #februarymind. 28 dagar då vi vill lägga tid varje dag på att bli bättre rustade att möta både gnälliga barn och häftiga ultra-utmaningar. Vi diskuterade hur sömnen påverkar oss, att det är viktigt att logga ut från sociala medier då och då, och att meditation och yoga kan vara viktiga hörnstenar för att må bra i vardagen. Men att springa ultra - hur hänger det egentligen ihop med mental träning? Och kan det till och med vara så att det är mental träning i sig att springa ett ultralopp?
Traditionellt sett när man tänker på mental träning så pratar man ofta om visualisering och målbilder. Kanske tar man en stund varje kväll då man slappnar av och blundar, ser framför sig hur man korsar mållinjen, känner i hela kroppen hur trött och lycklig man är, och hör publikens jubel. Men det här är ultravärlden. Här ställs saker på sin spets. Och dessutom så är ofta ultrapubliken inte så stor att man hör något jubel när man går i mål. På sin höjd hör man några funktionärer och ett par medtävlande som ropar grattis, och har man riktigt mycket tur kanske även en familjemedlem som frågar om det äntligen är dags att åka hem nu? Nej, i ultravärlden handlar det om helt andra saker. Här räcker det inte att visualisera målgången. Här måste vi vara beredda på att möta våra största rädslor. I mörkret. När vi har sprungit i 10 timmar eller kanske 20. När vi är trötta, fryser och mår illa. Här räcker det inte att visualisera målgången, för loppet är så pass långt att du måste pressa dig själv lika mycket som vid en traditionell målgång, och dessutom många gånger om. Och hur tränar man ens på det? Och kan man någonsin känna att man är redo?
Många av oss upplever en konstant stress i tillvaron, en jäkt och flykt från än det ena, än det andra. Det är svårt, och ibland nästan omöjligt, att få tid över att hinna känna efter, reflektera, och vara medveten om livet här och nu. För att må bättre i kaoset och helt enkelt uthärda nuet (istället för att uppleva det), så hittar vi gärna på andra saker att göra. Vi flyr verkligheten. Det får oss att må annorlunda en stund, men knappast bättre. Det är lätt att se kopplingen när det gäller droger eller tröstätande, men för de flesta av oss handlar det mer om distraktion i form av till exempel TV-serier eller sociala medier. Det är lätt att "vilja må annorlunda" en stund, men risken är att det fjärmar oss mer och mer från den vi egentligen är och vad vi egentligen känner.
Det går även utmärkt att använda träningen till att fly nuet. Man kan springa sina 5-10 km med andnöd och blodsmak i munnen och när man kommer hem har man i alla fall upplevt något annat en stund. Och dessutom har man ju tränat och varit duktig och känner att man kan gå och lägga sig med gott samvete. Men varför? Och till vilken nytta? För att verkligen prestera på topp över tid, och det kan handla om kalenderår eller kanske en ultradistans, så behöver aktiviteten vara en del av den du är och det behöver finnas ett naturligt svar på "varför?".
När du springer långt blir det uppenbart att du behöver känna att du vet varför. Är du ute i 10 timmar så är det ofrånkomligt att du lär känna nya sidor hos dig själv. Då finns det inte långre någon utväg som handlar om att gömma sig eller fly in i något annat. Det enda möjliga tillståndet är att känna det du känner, vara den du är, acceptera livet för vad det är just nu - och att fortsätta springa.
Och det är här den mentala träningen i vardagen kommer in. Du kan omöjligen veta exakt vad du kommer möta nästa gång du springer riktigt långt. Därför är det en enorm styrka att ha en trygg bas att stå på. Om kropp och själ får sin dagliga vila och träning, och om du är van vid att möta dig själv under trygga förhållanden exempelvis genom meditation, så blir allt så mycket lättare när det verkligen gäller. För när du pressar dig själv i situationer du aldrig varit i närheten av tidigare - det är då den inre styrkan kommer att vara avgörande.
Är du redo?
PS. Har du missat Desirées gästinlägg på detta ämne? Läs del 1 och del 2.
/Johnny