I lördags var en magisk dag. Det händer något med kroppen när man springer. Det händer något när man springer tillsammans. Och när man springer långt tillsammans, då händer det något med själen. Tydligen har man i studier kommit fram till att i par där båda springer maraton så är skilsmässorisken mycket lägre än genomsnittet, medan för par där bara en springer maraton så är risken mycket högre…
Bäst att springa tillsammans. I lördags var vi inte heller bara två, utan “tillsammans” betydde även ett socialt sammanhang, i det här fallet en grupp om cirka 20 löpare som kämpade sig fram, steg för steg, i en och samma pace. Ibland hör man om kompisar som varit på sitt livs resa – kanske till romantiska Långtbortistan? De är ofta helt lyriska efter hemkomsten. Men jag undrar om det verkligen kan gå upp mot 5 mil på Söder…
Man brukar tala om flödet känsla - tanke - handling, och att den processen även verkar i omvänd ordning, därigenom går det att påverka sin känsla genom handling. Först göra - sen kommer känslan. Tänk då vad mycket känsla det kommer när man gör om och om igen, och sätter ena foten framför den andra i drygt 5 timmar.
Det blir magiskt.
