—Hur mår du?
…är antagligen en av de allra vanligaste frågorna vi får. Egentligen en väldigt intressant och mångbottnad fråga, men oftast svarar vi slentrianmässigt bara:
—Tack bra, och själv då?
Det är så lätt att automatiskt svara att allt är bra, för den som frågar är knappast ändå intresserad av hur du mår på riktigt.
Men om du ställer samma fråga till dig själv:
—Hur mår jag?
Vad blir då svaret, och varför? Det är en högst relevant frågeställning och värd mycket mer uppmärksamhet än ett slentrianmässigt ”ok”. Du om någon borde vara intresserad av att ta reda på hur du mår just nu och vad som lett fram till att du mår precis så här, just idag.
Tänk om vi skulle börja registrera hur vi egentligen mår i våra träningsdagböcker, istället för att bara skriva upp hur många minuter vi tränat eller hur många kilometer vi sprungit i skogen! Vad vi skulle kunna lära oss mycket om oss själva!
Eller så räcker det om vi ser oss i spegeln varje morgon och ställer frågan ärligt till oss själva. Då skulle det bli lättare att ta bra hand om oss och göra rätt saker under dagen. Det borde gälla allt ifrån vilken träning som passar just idag, till om jag borde börja dagen med att hoppa över kaffet och istället planera in att meditera i 20 minuter.
Och frågan är naturligtvis relativ. Hur mår jag i förhållande till hur bra jag skulle kunna må? Vet vi ens hur bra vi skulle kunna må?
Det är lätt att teoretiskt förstå att det finns många olika grader av välmående — det handlar inte bara om ”perfekt hälsa” i motsats till ”akut ohälsa”. För det mesta som drabbar oss plötsligt och oväntat har vi en mycket väl fungerande sjukvård som kan få oss att överleva ett tag till.
Men för allt däremellan. Och allt vi långsamt orsakar oss själva? Allt dagligt "illa-mående”? Visst, vi förstår att om vi rör på oss eller inte spelar roll, liksom om vi sover gott hela natten och äter vår dagliga dos av grönsaker och frukt — eller inte. Men spelar det roll om vi har det mörkt och kallt i sovrummet? Om vi tränar HIIT eller lågpuls? Om vi äter surdegsbröd eller inget bröd alls, besprutad eller ekologisk selleri?
Någonstans här börjar det bli svårt. Jag förstår att allt jag gör (och inte gör) påverkar mig, men jag vill ju ändå göra allt med måtta. Och leva lagom kontrollerat. Lagom är alltid bäst. Fast vadå lagom? Om du verkligen inte mår så bra som du skulle kunna må av att äta hamburgare, är då lösningen att äta lagom mycket hamburgare?
Om du mår bättre av paprika och spenatblad än av yoghurt och banan, varför skall du då välja att äta lagom mycket yoghurt och banan och lagom mycket paprika och spenatblad? Varför inte bara äta det som gör att du är ditt allra bästa jag?
Själv har jag slutat nysa. Det är faktiskt helt fantastiskt. Revolutionerande. Och så långt är allt bra. Tyvärr vet jag inte vad det beror på.
Jag har som de flesta andra en del småproblem gällande hur jag mår. Oavsett hur många gånger jag frågar mig själv framför spegeln hur jag mår så lyckas jag inte lösa allt. Inte på en gång i alla fall.
Några sådana små detaljer som jag tampas med att försöka lösa är att huden vid höger öga är känslig och torr, att jag lätt får finnar, och att jag brukar nysa på morgonen. På den allvarligare sidan finns den ansträngningsutlösta astman som satt käppar i hjulet under några ultralopp 2015. Så nu gör jag allt för att må så bra som möjligt. Inte bara lagom bra.
Jag googlade såklart på fenomenet ”varför nyser jag på morgonen”. Google svarade att det beror på kvalsterallergi och att om man bytte till rena lakan varje natt så skulle problemet vara löst. Mhm.
Jag fokuserade på större variabler istället. Hälsa kommer inifrån och kroppen vill egentligen vara så stark som möjligt, min uppgift är att ge den rätt förutsättningar. Till exempel har jag snappat upp att högdos av B-vitamin kan vara en dunderkur för att få ökad energi under dagen. Och för att minimera risken för sjukdomar och förkylningar så rekommenderas mycket C-vitamin.
Gräver jag djupare i astmaproblematiken så hittar jag många som förespråkar att man bör satsa på att minska inflammationer rent allmänt i kroppen så mycket som möjligt, och såklart stärka immunförsvaret. Det här kan man enligt vissa göra genom att undvika mjöl och socker i kosten, men man bör även vara försiktig med mjlölkprodukter. På den fronten är jag redan ganska strikt, men jag hittade också rekommendationer om att stärka immunförsvaret genom att äta väldigt mycket D-vitamin. Alltså testade jag det också.
Så här går jag på LCHF-diet utan mjölkprodukter med tillägg av högdos B-vitamin, C-vitamin och D-vitamin. Inte för att jag vill må lagom. Utan för att jag vill må så bra jag bara kan.
Jag har slutat nysa. Men exakt vad det beror på vet jag inte.