En månad i Chamonix. Och vilken månad! Jag är nyförälskad i den här platsen som jag besökt så många gånger förr, men aldrig tidigare bott på. Det känns som att jag varit här mycket längre än bara en månad, jag har hunnit se och uppleva så mycket. Har blivit starkare fysiskt, mentalt och klyschigt nog vuxit både som atlet och människa på den här korta tiden. Det är svårt att inte vilja göra allt här — det är ju bara en enda stor lekplats! Jag har hoppat från ca 10-12 träningstimmar per vecka till 30 timmar. Dels för att det finns så mycket nytt att upptäcka, men även för att de branta uppförs- och nedförsbackarna här gör att man tvingas hålla snigeltempo… Det sägs att en “vanlig” människa kan räkna med att hålla ett tempo på ca 5 km/h här i bergen, och det stämmer verkligen! Det innebär att en tur på 20 km tar ca fyra timmar istället för två på platten hemma i Sverige…
Så vad har jag då hunnit med att hitta på för äventyr under den senaste månaden? Vi kör en liten recap med särskilt minnesvärda stunder, tycker jag!
24 juni: Pointe des Écandies 2850 m, travers från syd till nord
Min pojkvän Jost har en bok med hundra klassiska alpinismturer i Chamonixområdet där nummer 1 är den lättaste och nummer 100 den svåraste. Han har såklart som mål att klättra alla, och vem är jag att säga nej till en sån utmaning? Veckan efter att vi anlänt i byn tänkte vi att det var lika bra att börja, så vi bestämde oss för att bocka av nr sju på listan: Pointe des Écandies 2850 m via en travers från syd till nord.
Att bara ta sig dit krävde ca 4 timmar vandring. Sen 7 timmar klättring och 3 h vandring tillbaka. Totalt 14 timmar denna härliga onsdag i juni. Bra ultraträning! Det var utan tvekan den mest utsatta och tuffaste alpina klättringen jag varit med om just då, med flera partier rankade som 5C — från 1943 (för er som har koll på klättring)…
2 juli: cosmiques ridge
Den 29 juni-2 juli gick jag en kurs med guidekompaniet här i Chamonix — en kurs som fokuserade på självständighet och säkerhet (utan guide) i bergen. Jag, en svensk kille bosatt i Schweiz och två fransmän lärde oss allt möjligt om sportklättring, alpin klättring, gå i replag över glaciären, tekniker för hur man kan hjälpa någon som ramlat ned i en glaciärspricka, m.m. Den sista dagen klättrade vi klassikern Cosmiques Ridge bredvid Aiguille du Midi. Ännu en klassiker i Josts bok avbockad! Klättringen var fantastiskt vacker men också väldigt exponerad på några ställen. Särskild vid ett ställe var vår guide noga med att uttrycka: “Ett fall här kommer högst troligt att sluta med döden.” Tack för den peppen liksom. Klättringen var mixad med klippa, snö och is om vartannat, superhäftig!
Provar på sprickklättring vid en klippa på glaciären
Sista metrarna på Cosmiques Ridge
“Jag känner mig som ett barn på en gigantisk lekplats som aldrig slutar överraska.”
Hela gänget vid målet av Cosmiques Ridge — Aiguille du Midi!
4 juli: 20 km löptur från Argentière till Chamonix via Lac Blanc och La Flégère
Efter alpinismkursen ville jag inget annat än att lämna den tunga bergsutrustningen hemma och flyga fram i löparskorna. Så det var precis det jag bestämde mig för att göra. Jag drömmer såklart om att upptäcka varenda stig, varenda vrå här i Chamonixs fantastiska natur, och varje gång jag är ute och springer har jag turen att få se något nytt. Denna dag gick turen från Argentière tillbaka till Chamonix via Lac Blanc, en sjö på 2352 m höjd och en av de största turistattraktionerna här tydligen. Jag har nämligen aldrig sett så många turister på en plats sen corona tog över världen. Det blev en härlig tur på ungefär fyra timmar, cirkus 1500 höjdmeter — och jag njöt av vartenda steg flygandes över bergsstigarna och med oändligt ståtliga Mont Blanc tornandes upp i skyn på andra sidan dalen.
Utsikten vid Lac Blanc
Andra bergsturer:
21 juni: Mont Buet 3096 m
Mont Buet är en typisk “enkel” topp här i området som även bestigs av många löpare. Vi ville såklart se vad all denna hype handlade om, så vi bestämde oss för att ta en lugn söndagstur upp.
Denna tur blev 8 timmar och 15 min lång med 1200 höjdmeter — i löparskor som naturligtvis blev dyblöta så fort vi marken börjades täcka av snö. Att gå i löparskor är dock inte något jag rekommenderar, ska du upp på det här berget så rekommenderar jag bra utrustning med stadiga mountain boots, stegjärn och liknande. Jag insåg att jag va mer oförberedd än jag trott, och lärde mig där och då att alltid planera en bergstur på förhand mer i detalj, för att minimera risken att nåt händer. Och naturligtvis för att det blir mycket roligare när man inte behöver vela fram och tillbaka i minusgrader och snö — ska vi åt det hållet? Eller kanske åt det hållet? Eller följa den här stigen?
12 juli: Aiguille du Tour 3540 m
Ytterligare en enklare bergstur där målet var att gå från byn Le Tour upp till toppen och tillbaka på en dag. Vi tog första bussen till Le Tour och startade vår väg uppåt vid 8-tiden. 14.00 var vi på toppen, tog några bilder och njöt av utsikten över resten av Mont Blanc-massivet innan vi styrde kosan neråt igen. Totalt var vi ute 10 timmar: 6 timmar upp och ca 3,5 h ned. 2000 höjdmeter. Återigen grymt bra, lågintensiv ultraträning!
“För mig är klättringen en förlängning av ultralöpning där jag får möjligheten att utvecklas ännu mer, både som atlet och som människa.”
Oändliga eftermiddagar med underbar sportklättring
Sen jag tog mitt pick och pack och flydde ner till Tyskland precis innan corona i mars har jag och Jost sportklättrat extremt mycket tillsammans. Jag vågar säga att tack vare detta har jag utvecklat mina klättringsskills något enormt, och det har varit så otroligt roligt att få öppna en dörr till en helt ny värld. Här i Chamonix har vi klippor dessutom väldigt nära till hands, bl.a. Lac des Gaillands som ligger bara 20 min promenad från oss. Vi har som mål att klättra alla rutter i hela det området… Bara för att.
Jag klarade dessutom sommarens stora klättermål här om veckan: jag klättrade min första 6B, helt oväntat och på andra försöket. Plötsligt händer det…
Jag har verkligen hittat en ny passion i klättringen. Att få jobba med hela kroppen och med huvudet samtidigt. Att tvingas möta mina rädslor och inse att de flesta av dem bara sitter i mitt huvud, och att om jag vågar tro på mig själv tillräckligt mycket så brukar det mesta lösa sig. För mig är klättringen en förlängning av ultralöpning där jag får möjligheten att utvecklas ännu mer, både som atlet och som människa.
Endurocykling
Och sist men inte minst — jag har köpt en cykel! En enduro rättare sagt. Vad hände där? Det är en sån där maskin som klarar i princip alla typer av terräng både uppför och nerför. Den väger 13 kg och är min nya kärlek, förutom Jost då såklart… Borde jag ge den ett namn kanske? Har ni några förslag?
Det kommer dock ta lite tid innan vi har blivit helt sams, cykeln och jag, för jag blir livrädd så fort det kommer en teknisk nedförsbacke. Men jag jobbar på det… Och jag är i alla fall på rätt plats när det gäller att träna på att möta mina rädslor.
Som sagt — möjligheterna för vad man kan hitta på här är oändliga. Jag måste nästan hålla mig själv tillbaka för att inte slita ut kroppen allt för mycket… Jag känner mig som ett barn på en gigantisk lekplats som aldrig slutar överraska.
Framtidsplaner
Ett av sommarens (eller kanske årets) största projekt är planerat för augusti. Jag och min pojkvän Jost ska försöka göra nån slags mastodont-variant av en Mont Blanc-bestigning: Vi ska starta nere i dalen (Les Contamines) och först bestiga toppen Dome de Miage 3673 m via normalrutten. Och därmed acklimatisera oss något. Sedan är planen att bestiga Mont Blanc via the Royal Traverse, en väg som är extremt lång och krävande och består av blandad klättring, dvs sten, snö och is. Efter att vi nått toppen av Mont Blanc gör vi en travers åt andra hållet, mot liftstationen Aiguille du Midi över Mont Maudit och Mont Blanc du Tacul. En så kallad full traverse. För det här äventyret har vi planerat in fyra dagar. Du kommer att kunna följa vår bestigning på Instagram: https://www.instagram.com/jennijln
Men oj oj oj vad tiden går fort — snart är sommaren över. Jag som precis har börjat hitta på massa sommaräventyr? Jag tror jag får börja skynda mig lite nu för att hinna med allt jag vill göra. Eller bo här fler somrar…
Hoppas du har en härlig sommar också, var du än är i världen. Hoppas att du njuter av löpning, sol, bad och mysiga sommarkvällar utomhus med nära och kära. För i slutändan är det dessa minnen som vi kommer att blicka tillbaka på allra mest med ett leende på läpparna. Det är precis det jag själv försöker göra här i Chamonix så gott jag kan — skapa nya och oförglömliga minnen.
/Jënni