Jag har precis anmält mig till ett lopp. Sommarens stora utmaning, nu när jag hade otur i lottningen till UTMB och istället får nöja mig med att titta på när Johnny springer.
Och det var en himla tur att jag inte började läsa race reports innan jag anmälde mig för då vet jag inte om jag hade vågat. Ehunmilak 100 (EHM) går 7:e juli i norra Spanien, är 168 km långt och innehåller 11 000 positiva höjdmeter. Tidsgräns på 48 timmar och en DNF-rate på ca 50-60%. Färre än 10 tjejer går i mål varje år. Enligt flera som verkar veta vad de pratar om så är det här Europas allra tuffaste 100 miles. 6 UTMB-poäng och Hardrock 100 qualifier. Oooooops!
När jag anmälde mig visste jag såklart att det var 1000 höjdmeter mer än UTMB, men från vad jag såg på hemsidan så såg det snarare mindre tekniskt ut än UTMB — fina skogsstigar, böljande landskap och inte lika höga toppar (ingen topp över 1500 m, vilket är skönt för man slipper tänka på att höjden ska påverka en). Organisationen har fått toppbetyg, snitslingen av banan, utbudet och hjälpen på supportstationer och säkerhetstänket är i klass med det för UTMB, om inte ännu bättre. Publiken är också enligt uppgift högst närvarande och hejar på löparna när man springer genom små byar. Ändå är loppet i första hand en lokal tävling med mycket få deltagare från andra länder än Spanien. Lokalbefolkningen kan tydligen inte ett ord engelska och här hjälper goda spanska-kunskaper inte heller så mycket eftersom byborna mest pratar baskiska! Deltagare i organisationen har tydligen pluggat lite engelska och verkar måna om att engelsktalande ska förstå (till exempel är tävlings-PM och annan information skriven på riktigt bra engelska).
I alla fall… Nu när jag börjat läsa race reports känns läget lite annorlunda än då jag läste loppets hemsida första gången. Deltagare som sprungit både UTMB och Ehunmilak säger att EHM är mycket mer tekniskt! Nedstigningarna är så branta och tekniska att de inte går att springa och är man lite ovan så sätter man sig helst på rumpan och hasar ner. Uppför finns det på många ställen inte ens en stig, det är bara stenblock och ett jättestort berg! Det ska dessutom vara dimmigt på natten och lerigt överallt där det inte är stenigt och på vissa ställen måste man bokstavligen dra upp benen ur leran med händerna.
Det är såklart jättesvårt att avgöra om jag kommer att tycka likadant eller inte. Det som en löpare tycker är tekniskt kan nästa tycka är superlätt. Jag upplevde ju inte att UTMB var så tekniskt, mer än på ett par ställen. Jag tyckte det gick bra att springa utför fort i princip överallt. Men jag vet att det är många som inte tycker så. Det återstår helt enkelt att se, men klart är i alla fall att jag inte bör ta lätt på utmaningen. EHM startar på fredag kväll 7:e juli kl 18:00 och de beräknar att första löpare går i mål efter ca 23 timmar.
Dessutom är reptiderna tighta. Vid första anblick ser de ut att vara motsvarande som på UTMB; man måste springa fort i början för att hinna innan cut-off, men sen blir det lite generösare. Jag oroar mig just nu mest för att hinna till första cut-off som är efter 4 h och 25 min. På vägen dit måste man inte bara ta sig 20 km utan också 1850 höjdmeter uppför och 650 nedför. Just det där att det är nästan 2000 höjdmeter uppför på första etappen känns lite skrämmande...
Några punkter som skiljer EHM från UTMB:
- På UTMB startar 2700 löpare, här på EHM är det bara kring 300-500 startande totalt om man slår ihop 88-kilometersklassen och 168-kilometersklassen. Samtidigt som jag tycker att det är skönt att få vara ifred och kunna springa på utför utan att be folk flytta på sig hela tiden kommer det kanske kännas lite ensamt. Och tänk om jag blir mörkrädd? Eller ramlar och slår mig och ingen kommer på flera timmar? Tycker nog ändå att fördelarna med färre deltagare överväger.
- EHM ska tydligen vara mycket värre än UTMB. Oklart varför.
- EHM har inga riktigt höga toppar. Bergen i Spanien är inte lika höga som de franska alperna och högsta toppen är ca 1500 möh jämfört med flera toppar kring 2300 möh på UTMB.
- Man får inte ta emot mat, kläder eller utrustning av egen support under EHM och därför kommer jag behöva bära mer energi. På UTMB kunde Johnny langa mer mat på flera ställen så att jag inte behövde bära lika mycket.
- Däremot får man ha två dropbags, en halvvägs och en när det är ca 3 mil kvar. UTMB har bara en dropbag halvvägs.
- Man får inte ta med sig något annat än vatten från stationerna, så hur jag ska klara mig utan cola längs vägen blir kanske det största problemet. Får lägga ett par flaskor i varje dropbag.
- Listan på obligatorisk utrustning är mycket kortare på EHM än på UTMB. Skönt, eftersom man måste bära med sig mer energi!
- Hälsointyget man måste fylla i på EHM är rätt coolt. Man måste svara på massor av frågor som till exempel; Har du varit rökare? Finns anlag för hjärt- och kärlsjukdom i släkten? Har någon i släkten dött en “plötslig död”? Osv. De vill också veta blodgrupp, blodtryck, vikt, längd, vilo- och maxpuls och om man någonsin råkat ut för svimningsanfall under träning. Man behöver också bifoga läkarintyg på att man är fullt frisk och ett vilo-EKG. Puh, nästan jobbigare än att springa loppet!
Det här ska bli skoj! Eller skoj och skoj... det är säkert inte roligt hela vägen... Men det är i alla fall en utmaning som heter duga.
/Ellen
