I helgen var vi på TEC, Täby Extreme Challenge som traditionsenligt går av stapeln i april när vädret är som mest nyckfullt. Ellen hade tre individuella adepter på startlinjen och dessutom var många deltagare från våra coachingprogram också anmälda till någon av distanserna! Här berättar vi om helgen som bjöd på häftiga resultat och härlig stämning!
Hur klär jag mig bäst? Hur undviker jag att vätskan fryser? Och ska jag ens satsa på att starta om det blir 10 minusgrader?
Just nu får vi många frågor om vad man ska tänka på inför Sandsjöbacka Trail. Vi har samlat en rad smarta tips kring kläder, energi och utrustning, men tipsar också om mentala strategier och sista-minuten-träning. Dessutom har vi pratat med arrangören om årets bana.
I flera år har min blick som per automatik dragits mot toppen av Mont Blanc från lägenheten i Les Bossons. Under morgonkaffet på balkongen, under mina löpturer i närområdet. Toppen i sig är ganska ointressant om du frågar mig – som en gigantisk snökulle omringad av mycket mer dramatiska spiror. Men detta mytomspunna berg är ju ändå Europas högsta.* Och där står den, i min bakgård, dag in och dag ut. Tittar på mig och frågar: när ses vi igen nästa gång?
Att få resa iväg en hel vecka bara för att träna och fokusera på sig själv är verkligen lyx! Och inte något som jag unnar mig särskilt ofta. Jag hade ingen direkt plan på exakt antal höjdmeter eller antal timmar per dag ute, utan som vanligt så går jag mer på hur det känns i benen och hur trött jag blir, än på objektiva siffror. Alla dagar blev verkligen fantastiska, förutom dag 4 som blev lite väl äventyrlig…
Nu har jag rest med tåg mellan Chamonix, mitt andra hem, och Sverige tre gånger. Såhär efter några tågresor kan jag bara summera min tågupplevelse med ett ord: Jag ÄLSKAR slow travelling! Att ta tåget är inte bara ett bra alternativ för miljön, utan det möjliggör också för fler upplevelser längs vägen.
I flera år har min blick som per automatik dragits mot toppen av Mont Blanc från lägenheten i Les Bossons. Under morgonkaffet på balkongen, under mina löpturer i närområdet. Toppen i sig är ganska ointressant om du frågar mig – som en gigantisk snökulle omringad av mycket mer dramatiska spiror. Men detta mytomspunna berg är ju ändå Europas högsta.* Och där står den, i min bakgård, dag in och dag ut. Tittar på mig och frågar: när ses vi igen nästa gång?
Under mina tidigare försök att bestiga Mont Blanc (4810 m) är det alltid nånting som har gått fel. Antingen dåligt väder, dåliga förhållanden, eller dålig hälsa. I augusti 2019 var planen att jag och min pojkvän Jost skulle bestiga berget tillsammans, men jag blev höjdsjuk och vi var tvungna att åka tillbaka ned till Chamonix igen. För en månad sedan gjorde jag ett soloförsök på normalrutten men fick vända om på grund av knäsmärta och stenras. Men den här gången öppnade sig en helt ny möjlighet upp för mig.
