Det började med en planka

Den första gång vi sågs det var en sommardag, på förmiddan, då solen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par. 

Eller ja, kanske inte riktigt. Ska vi vara ärliga så sågs vi inte alls första gången. Det är ju inte så det händer. På Twitter. Men tack vare en #plankan-utmaning på Twitter för ungefär ett år sedan började vi följa varandra, och på den vägen är det…

Årets sista långpass

Nyårsafton. Efter problem med hälsena och förkylningar känner vi oss äntligen redo för att ge oss ut igen. Vi måste helt enkelt ge oss ut igen. Efter lite funderande kring möjliga löpningsutflykter bestämmer vi oss för att årets sista långpass får gå ut på Drottningholm och vidare mot Ekerö. Med start och mål i Alvik blev det totalt 29 km, allt i ett lagom lugnt snittempo på 6:29. 

Pacing - att hitta det som stämmer

När vi hade sprungit ca 45 km i lördags började jag tralla på Mer jul… Jag blev väl lite inspirerad av alla kulörta kulor i drivor utanför stugorna vi sprang förbi. Ellen berättade efteråt att den sången var något som stärkte henne i det läget, då hon faktiskt hade en svacka. Det är inte helt lätt det där, att hitta rätt sak som stärker istället för att irritera och gå på nerverna. Att paca.

Ultralångt långpass

Äntligen! ÄNTLIGEN!Undrar hur många gånger vi sagt att snart, snart ska vi snöra på oss skorna och bara dra ut. Och sen springa hela dagen. Minst sex timmar. Helst fem mil. Idag var det dags! Jag snörade på mig mina trygga arbetshästar Kinvara och Johnny velade en stund innan han fastnade för Adizero.

Pssst...

…säg inget till Ellen - men vi har ju observerat att BAMM70 innehåller lite orientering…

Hon är i ett sånt läge nu att hon tror jag fixar allting (gulligt, jag vet! <3 ) och jag råkade mumla nåt om att i lumpen gick det rätt bra, det där med att orientera. Men dels är det 20 år sedan, och dels var orienteringsbanan då i princip en snitslad bana, och springa kan jag!