Har du funderat på hur vi gör när vi tränar backe? Om vi tränar tuffa intervaller uppför och hur många höjdmeter per vecka som behövs i benen för att klara en lång bergsultra? Då kommer svaren här! Vi reder ut begreppen, försöker slå hål på en och annan föreställning om vad backträning måste vara och förhoppningsvis inspirera till egna äventyr i branta backar!
I helgen var vi på TEC, Täby Extreme Challenge som traditionsenligt går av stapeln i april när vädret är som mest nyckfullt. Ellen hade tre individuella adepter på startlinjen och dessutom var många deltagare från våra coachingprogram också anmälda till någon av distanserna! Här berättar vi om helgen som bjöd på häftiga resultat och härlig stämning!
Hur klär jag mig bäst? Hur undviker jag att vätskan fryser? Och ska jag ens satsa på att starta om det blir 10 minusgrader?
Just nu får vi många frågor om vad man ska tänka på inför Sandsjöbacka Trail. Vi har samlat en rad smarta tips kring kläder, energi och utrustning, men tipsar också om mentala strategier och sista-minuten-träning. Dessutom har vi pratat med arrangören om årets bana.
I flera år har min blick som per automatik dragits mot toppen av Mont Blanc från lägenheten i Les Bossons. Under morgonkaffet på balkongen, under mina löpturer i närområdet. Toppen i sig är ganska ointressant om du frågar mig – som en gigantisk snökulle omringad av mycket mer dramatiska spiror. Men detta mytomspunna berg är ju ändå Europas högsta.* Och där står den, i min bakgård, dag in och dag ut. Tittar på mig och frågar: när ses vi igen nästa gång?
Att få resa iväg en hel vecka bara för att träna och fokusera på sig själv är verkligen lyx! Och inte något som jag unnar mig särskilt ofta. Jag hade ingen direkt plan på exakt antal höjdmeter eller antal timmar per dag ute, utan som vanligt så går jag mer på hur det känns i benen och hur trött jag blir, än på objektiva siffror. Alla dagar blev verkligen fantastiska, förutom dag 4 som blev lite väl äventyrlig…
Vad ska man bli när man blir stor? Var ska vi bo? Var är vårt tält? Kan man laga mat på en tablett?
Just nu känns det som vi lever i förvirringens tid. Har vi barnen den här veckan? Skulle vi resa nåt nästa vecka? När kan vi köra långpass? Kan vi inte bara komma tillbaka till vardagen och efter-semester-tider och inte ha nåt stort fjälläventyr som står för dörren?
Min plan för hur sista veckan innan TEC skulle utspela sig var egentligen inte mer konkret än en mental kom-ihåg-lista. Dock är förberedelserna och den känslomässiga och mentala uppladdningen otroligt viktiga, och med två dagar kvar innan start känns det som att planen har fungerat bra. Exakt hur bra vet jag inte förrän på söndag.
Vi söker en speciell stämning i vår löpning. Den som gör att man längtar ut. Den som gör att man kan se tillbaka på vissa pass med eufori. Den då stegen flyter fram i jämn fart över jorden. Pace on Earth.
Den här stämningen handlar såklart om mycket mer än bara löpning, det är en harmoni med livet. Och att jaga efter den är egentligen lönlöst.
En fråga man ofta får när man tränar mycket är "Hur mycket springer du? Ungefär? Hur många mil blir det i veckan?"Jag har aldrig tidigare haft ett bra svar på det.För hur mycket springer jag? Kanske 3 mil i veckan, nä det är för lite, ibland är det ju 4 mil på en helg. Och ibland 10 mil på en vecka, men vissa veckor bara 2. Eller ännu mindre. Vad vet jag?
Den första gång vi sågs det var en sommardag, på förmiddan, då solen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par.
Eller ja, kanske inte riktigt. Ska vi vara ärliga så sågs vi inte alls första gången. Det är ju inte så det händer. På Twitter. Men tack vare en #plankan-utmaning på Twitter för ungefär ett år sedan började vi följa varandra, och på den vägen är det…
Nyårsafton. Efter problem med hälsena och förkylningar känner vi oss äntligen redo för att ge oss ut igen. Vi måste helt enkelt ge oss ut igen. Efter lite funderande kring möjliga löpningsutflykter bestämmer vi oss för att årets sista långpass får gå ut på Drottningholm och vidare mot Ekerö. Med start och mål i Alvik blev det totalt 29 km, allt i ett lagom lugnt snittempo på 6:29.
När vi hade sprungit ca 45 km i lördags började jag tralla på Mer jul… Jag blev väl lite inspirerad av alla kulörta kulor i drivor utanför stugorna vi sprang förbi. Ellen berättade efteråt att den sången var något som stärkte henne i det läget, då hon faktiskt hade en svacka. Det är inte helt lätt det där, att hitta rätt sak som stärker istället för att irritera och gå på nerverna. Att paca.
