Träning

Gotland

Ibland är livet stressigt fast man tycker att det inte borde vara det. Lite så har hösten varit för oss. De stora sakerna som verkligen är viktiga — kärleken, barnen och hälsan har funnits, och till och med funnits i överflöd, men mindre viktiga saker som ändå upptar mycket energi har strulat. 

Vad passar inte bättre då än att åka på träningsresa till Gotland?

Distansrekord!

I lördags på #1milvartredjetimme var det många som överträffade sig själva, och distansrekorden stod som spön i backen. Det kändes lite bittert att inte vara med. Jag hade behövt passet inför Black River Run, det är mycket roligare att vara en del av det när det händer än sitta bredvid och meditera och titta på, samt att jag sannerligen inte behövde den där förkylningen.

Magi på Söder

I lördags var en magisk dag. Det händer något med kroppen när man springer. Det händer något när man springer tillsammans. Och när man springer långt tillsammans, då händer det något med själen. Tydligen har man i studier kommit fram till att i par där båda springer maraton så är skilsmässorisken mycket lägre än genomsnittet, medan för par där bara en springer maraton så är risken mycket högre…

Beroende av lite till

En fråga man ofta får när man tränar mycket är "Hur mycket springer du? Ungefär? Hur många mil blir det i veckan?"Jag har aldrig tidigare haft ett bra svar på det.För hur mycket springer jag? Kanske 3 mil i veckan, nä det är för lite, ibland är det ju 4 mil på en helg. Och ibland 10 mil på en vecka, men vissa veckor bara 2. Eller ännu mindre. Vad vet jag?

Årets sista långpass

Nyårsafton. Efter problem med hälsena och förkylningar känner vi oss äntligen redo för att ge oss ut igen. Vi måste helt enkelt ge oss ut igen. Efter lite funderande kring möjliga löpningsutflykter bestämmer vi oss för att årets sista långpass får gå ut på Drottningholm och vidare mot Ekerö. Med start och mål i Alvik blev det totalt 29 km, allt i ett lagom lugnt snittempo på 6:29. 

Pacing - att hitta det som stämmer

När vi hade sprungit ca 45 km i lördags började jag tralla på Mer jul… Jag blev väl lite inspirerad av alla kulörta kulor i drivor utanför stugorna vi sprang förbi. Ellen berättade efteråt att den sången var något som stärkte henne i det läget, då hon faktiskt hade en svacka. Det är inte helt lätt det där, att hitta rätt sak som stärker istället för att irritera och gå på nerverna. Att paca.

Ultralångt långpass

Äntligen! ÄNTLIGEN!Undrar hur många gånger vi sagt att snart, snart ska vi snöra på oss skorna och bara dra ut. Och sen springa hela dagen. Minst sex timmar. Helst fem mil. Idag var det dags! Jag snörade på mig mina trygga arbetshästar Kinvara och Johnny velade en stund innan han fastnade för Adizero.