En av de tumregler som jag har levt med de senaste åren är att om man klarar en tredjedel av den utmaning man har framför sig på träning så kan man klara hela utmaningen på tävling.
Jag har funderat på för- och nackdelar fram och tillbaka ett tag nu. Att göra 30 mil på tre dagar är minst sagt att ta onödiga risker. Men i bakhuvudet har jag bestämt mig för länge sen, och de första passen för att förbereda mig för den här mastodonthelgen började jag göra redan i december.
Inför Vätternrundan en gång i tiden så cyklade jag i alla fall 10 mil nån gång på träning, och inför Vasaloppet så hade jag 3 mil skidor i kroppen… Ska man klara av att springa en mara på 4,5 timme bör man klara långpass på 1,5 timme och så vidare. Den här tumregeln är såklart ingen vetenskap och det är nog snarare så att det är en miniminivå, än en smart rekommendation. Men samtidigt är den riktigt vettig. Man behöver inte överdriva så himla mycket. Träning och tävling är helt olika saker.
Men hur blir det då om man tränar för att sätta svenskt rekord på 6-dagars löpning? Då behöver man nog överdriva. Jag siktar mot att klara 900 km på tävling, så alltså behöver jag göra åtminstone ett träningspass på 30 mil. Det känns minst sagt lite mastigt. Samtidigt är det något som definitivt får mig att gå utanför min komfortzon. Helt klart en idé värd att genomföra. Frågan är bara hur.
Det finns alltid en massa frågetecken kring hur man ska träna för att klara en viss utmaning. Jag tycker egentligen att mentala bitar och att ha koll på hur man ska lösa energin är mycket viktigare än löpträningen i sig. De mentala bitarna kommer jag få träna på automatiskt om jag ska ge mig på 30 mil på tre dagar, men hur gör jag det till ett riktigt bra energitest?
Upplägget
Jag kommer att göra 3 st 100 km pass fördelat över tre dagar. Upplägget kommer att vara detsamma som på tävling — det vill säga att jag gör 4-timmars block enligt ett visst mönster och sen har någon form av kort vila mellan blocken.
Vid den här typen av ansträngning som handlar om låg intensitet och lång duration, så förlitar jag mig vanligtvis mycket på min fettdrift. Jag har på test uppmätt en väldigt hög fettdrift vid lugnt tempo, så det innebär att jag i teorin bara behöver tillföra ca 150 kcal per timme för att fortsätta vara en evighetsmaskin. Nu har jag dock provat exakt det här tidigare och den evighetsmaskinen funkade bara i ca 10 timmar, så det var inget lysande resultat. 10 timmar räcker inte långt på 6-dagars. Trots det här misslyckade experimentet så har jag alltid strävat efter att försöka hitta hur LITE energi jag kan klara mig på — dels för att hela tiden stimulera min fettdrift men också för att det blir mindre påfrestning på mage och tarm om jag inte behöver tillföra så mycket energi.
Energiplanen
Under riktigt långa lopp som pågår i typ 1 dygn eller mer, finns det anledning att tro att kroppen funkar bäst om den har kvar en del av sin vanliga rytm, med vila/sömn återhämtning och lite riktig mat för att magen ska må så bra som möjligt och gärna på de tider kroppen är van vid att detta händer. Men det kan finnas anledning att gå utanför komfortzonen där också, för det är då jag kan lära mig nya värdefulla saker om mig själv.
Man kan träna upp magens förmåga att ta upp energi. Normalt kanske är att man lyckas tillgodogöra sig 60-90 gram sockerarter per timme, men denna förmåga kan tränas upp. Och generellt letar vi efter en överkapacitet på många områden, för att när det väl gäller vara så stark och hållbar som möjligt. Så om jag tränar upp en kapacitet att kunna hantera tex 100 gram energi från sockerarter per timme, och sedan när det är dags för tävling bara behöver få i mig ca 70 gram per timme så blir det inte alls lika belastande på systemet som om jag går på max av hur mycket jag kan tillgodogöra mig.
Detta måste undersökas!
Umara, Vitargo och Maurten
Just nu har vi en ganska så intressant situation i Sverige, där vi har tre stycken olika innovativa producenter av sportenergi. Jag har använt mig av Vitargo i många år och tyckt att Vitargos produkter har hjälpt mig i mina tävlingar när fettdriften inte räckt till längre. Maurten är en intressant producent som satsar på hög koncentration på sin sportdryckslösning och flera riktigt bra uthållighetsidrottare använder Maurten (bland annat har Johanna Bygdell testat med fantastiska resultat). Och sen har vi Umara som vi gillar sen tidigare eftersom de har ett väldigt sunt tänk kring ingredienserna i sin sportdryck, Elov Olsson har använt Umara med bra resultat och vi säljer också ett utvalt Umara-sortiment i vår shop.
3 x 100 km och 3 x svensk sportdryck
Så nu har jag helt plötsligt ett häftigt och utmanande träningsupplägg med 3 x 100 km framför mig och 3 olika svenska sportdrycker att testa för att se vad som verkligen fungerar för mig och vad min mage gillar efter många timmars löpning.
Under de här tre dagarna kommer jag att tänja på gränserna för vad som är rimligt både rörelsemässigt och energimässigt. Egentligen är jag mer orolig för energin än för löpningen. Mitt 4-timmarsschema för att kunna komma framåt kontinuerligt under 6-dagar är tvunget att vara väldigt konservativt och så skonsamt som möjligt — annars går det helt enkelt inte. Jag har testat det förut och jag vet att det är snällt mot både huvudet och kroppen. Så jag är övertygad om att det kommer funka även på det här mastodont-volympasset. Men det är samtidigt väldigt mycket ultra så det enda man kan vara säker på är att något osannolikt kommer att inträffa.
Vad gäller energin är det mycket mer ett oprövat kort för mig. Men att ha koll på vilken energi jag klarar och vad som blir bäst för mig är mycket viktigare än hur många mil träning jag har i benen när jag väl står på startlinjen. Lyckas jag med att komma fram till ett energischema som kan hålla i 6-dagar kommer det bli ett kanonresultat!
Smaktest
Vi gjorde ett blint smaktest så här på fredagskvällen och självklart så säger det inte så mycket om vilken dryck man gillar bäst när man druckit den mycket och sprungit långt (det här måste testas), men lite intressant är det ändå!
Det mest slående resultatet av smaktestet var att jag blev väldigt sockerhög... och att jag tydligen gillade Vitargo bäst (det är den sportdryck jag är mest van vid). Dock tror jag starkt på att Maurten kan vara den dryck man gillar mest i längden eftersom den inte smakade någonting annat än sockerlösning. Både Vitargo och Umara har citrussmak. Ellen tyckte att Umara var överlägset godast och gillade att den också smakade lite salt. Jag tyckte också att Umara hade en fräschör som de andra saknade... Återstår att se vad jag tycker efter en hel dag på en och samma dryck!
Kortfakta
- Jag springer lördag 24:e, söndag 25:e och måndag 26:e.
- Plan per dag; planen är att starta första 4-timmarsblocket kl 05:30 och sen ta en längre paus mitt på dagen.
- 2 x 4-timmarsblock med ganska kort paus emellan startar ca kl 11. Jag tror att jag efter detta kommer att ha ca 6-8 km kvar per dag och kommer då att promenera in återstående kilometer för att få så bra återhämtning som möjligt inför nästa dags löpning.
- Jag kommer att testa en sportdryck + övriga produkter från samma tillverkare per dag. Detta kommer att varvas med inslag av fast föda, vanligt godis osv.
Följ hur det går
Vi kommer att lägga upp inlägg på Instagram som Stories lite då och då så se till att du följer oss där om du vill veta hur det går! Ellen gör mig sällskap på några av passen och kommer också att skriva en liten sammanfattning per dag på både Facebook och Instagram.
Nu kör vi!
Mer om Umara >
Mer om Vitargo >
Mer om Maurten >
/Johnny